Varför i helvete är du inte feminist?

Som feminist blir man ifrågasätt jämt och speciellt när man är så öppen med sina åsikter som jag är. I nästan vilket sammanhang jag än befinner mig i så finns det någon som har invändningar mot min feministiska kamp. Det här är såklart extremt tröttsamt och av den anledningen så har jag skrivit ihop detta blogg-inlägg.

Jag har plockat från mina olika feministiska artiklar och helt enkelt sammanfattat på ett väldigt förenklat sätt varför jag är som det ofta så fint brukar kallas "en jobbig feministfitta" (och en stolt sådan dessutom). 

Synen på kön och framförallt på kvinnor har förändrats väldigt mycket på väldigt kort tid. För mindre än hundra år sen så rådde tillexempel den allmänna uppfattningen att kvinnors intellekt var så pass svagt så att deras hälsa hotades om de behövde tänka för mycket. Kvinnor gick inte i vanlig skola utan de gick i den så kallade flickskolan där de förbereddes för deras stora och oftast enda uppgift i livet; att sköta hem och hushåll och vara goda fruar till sina framtida män. 

Tack och lov så har det här förändrats och det har vi feminismen att tacka för. Vi har också den att tacka för att kvinnor i Sverige idag bland annat får bli myndiga, vi får rösta, vi får söka alla yrken och får inte längre bli sparkade om vi blir gravida, vi får ta preventivmedel och vi får själva bestämma om vi vill göra abort, det finns en lag om våld mot kvinnor och det är inte längre tillåtet att misshandla eller våldta kvinnor inom äktenskapet.

Detta talar sitt tydliga språk och det går liksom inte att argumentera mot att feminismen har en extrem kraft och är enormt viktig. Jag är stolt över att jag är feminist och för den här kampen vidare för även om vi har kommit en lång väg så har vi också en lång väg kvar. Låt oss jämföra det med att vi springer ett lopp och ligger i täten men har en bit kvar till mål, vi stannar självklart inte för att vi har kommit långt utan vi fortsätter tills vi är hela vägen fram. Och innan vi är hela vägen fram och når målet ett jämställt samhälle så måste mycket förändras. 

Kvinnor får som sagt numera både gå i vanlig skola och jobba men det gamla synsättet hänger kvar och gör sig fortfarande påmint på många sätt. Genomsnittskvinnan i Sverige tjänar tillexempel flera tusenlappar mindre än genomsnittsmannen i månaden för exakt samma arbete, yrken som är kvinnodominerande har per automatik sämre löner och på bolagstoppen finns det på fullt allvar fler vd:ar som heter Johan än vad det finns kvinnor. Viktigt att poäntera är att det här är inte för att kvinnor på något sätt i allmänhet har en lägre kompetens än män utan tvärtom, kvinnor har i genomsnitt både högre betyg och högre utbildning.

En vanlig kritik gentemot feminismen är att den endast jobbar med kvinnofrågor och därför är en orättvis rörelse. Feminismen är en kvinnokamp på grund av att vi lever i ett patriarkat vilket innebär att vi lever i en könsmaktsordning där vi kvinnor är underordnade och männen sitter på större delen av den politiska, religiösa, sociala och ekonomiska makten. Av den anledningen så måste helt enkelt fokus läggas på kvinnofrågor eftersom det är kvinnor som behöver få mer rättigheter och förutsättningar för att det ska kunna bli möjligt att nå jämställdhet. 

Med det sagt så är det dock viktigt att poängtera att feminismen även hjälper män genom att vi kämpar emot rådande könsroller och könsnormer som absolut inte bara är problematiska för kvinnor. Mansnormen leder bland mycket annat till psykisk ohälsa hos män vilket i slutändan leder till att män är överrepresenterade i gruppen av de som begår självmord.

Ett annat argument som många motståndare till feminismen använder sig av är att feminism skulle vara detsamma som manshat men feminism och manshat är två helt skilda saker. Feminism är en rörelse som jobbar för jämställdhet mellan könen och manshat är ett symptom (ett rimligt sådant) på att vi lever i ett ojämställt samhälle där kvinnor förtrycks av män.

När man pratar om manshat så är det alltså inte på en individnivå utan det handlar om ett hat mot ett förtryck med fruktansvärda konsekvenser. Vi varken kan eller får blunda för det faktum att i snitt hundra kvinnor om dagen utsätts för våldtäkt. Vi får inte heller ignorera det övriga våld män utsätter kvinnor för - det våld som leder till att i snitt sexton kvinnor om året misshandlas till döds av sina manliga partners.

För att nu inte denna text ska bli attackerad med det oerhört tröttsamma och pinsamma “inte alla män”-argumentet kan vi bara konstatera det en gång för alla: ingen säger - eller har någonsin sagt - att ALLA män våldtar eller på annat sätt våldför sig på kvinnor. Däremot är den otvivelaktigt största gemensamma nämnaren för de som gör det att de är män. Och på grund av detta tvingas jag som kvinna att vara på min vakt och generalisera för att skydda mig själv.

Om något skulle hända mig så är det dessutom så att jag med allra största sannolikhet inte kommer att tas på allvar, varken av rättsväsendet eller av min omgivning. Det är fortfarande så i dagens Sverige att en kvinna som anmäler en våldtäkt får frågor om vad hon hade på sig eller om hon var full - som om det på något sätt skulle vara relevant i sammanhanget eller kunna rättfärdiga det hemska hon har blivit utsatt för. Studier visar att nittiosju (97!) procent av de som utfört sexuella övergrepp inte behöver spendera en enda dag i fängelse.