Opinionsblogg

Skäms du inte Johan Hakelius?

 
Jag skrev en text för några dagar sedan om hur less jag är på män som tycker sig ha rätt att bestämma hur det är att vara kvinna och förminskar det förtryck vi utsätts för. Dagen efter att min text publicerades kunde man i Expressen läsa en krönika skriven av ett riktigt praktexempel på en av dessa män vid namn Johan Hakelius.
 
I Johans krönika ifrågasatte han hur många av de sexuella övergrepp som anmälts på festivaler under sommaren som verkligen var övegrepp och inte "pinsamt tonårsfummel som nu alla vill göra polisärenden av". Förutom att denna krönika gjorde mig riktigt förbannad så fick den mig också att skämmas. Att det år 2016 är så pass socialt accepterat att ifrågasätta och håna kvinnor som blivit utsatta så att man helt öppet skriver en krönika om det i Expressen är inte bara skrämmande, det är också fruktansvärt pinsamt. Har vi allvarligt talat inte kommit längre?
 
I mitt liv så har jag alldeles för många gånger behövt vara med om att män tagit på min kropp mot min vilja och trots detta så har jag, jämfört med ofantligt många kvinnor, haft tur. Vi lever i en våldtäktskultur där i snitt hundra kvinnor om dagen våldtas och de som vågar anmäla skuldbeläggs för det som hänt dem genom att de får frågor om vad de hade på sig, hur mycket de druckit och om de sa nej tillräckligt tydligt. 
 
Det här stannar inte i rättsalarna utan genomsyrar hela samhället och det läggs mer energi på att säga åt kvinnor  hur dom ska klä sig och bete sig för att undvika att bli våldtagna än vad det läggs energi på att få män att sluta våldta. Detta i sin tur leder till att kvinnor lär sig att skuldbelägga sig själva. Vi lär oss att om någon tafsar eller på annat sätt sexuellt trakasserar oss så är del vårt fel och om vi tar illa upp så är det vi som överdriver, vi som inte kan ta ett skämt, vi som har missförstått eller vi som överreagerar. 
 
I ett sådant här samhällsklimat så förstår vem som helst att det inte finns någon risk att en massa kvinnor anmäler i onödan, tvärtom så vet vi att mörkertalet när det kommer till sexuella övergrepp och våldtäkter är enormt.
 
På senaste tiden har vi dock trots allt kunnat se en positiv utveckling och fler och fler kvinnor vågar berätta och vågar anmäla. Men, som vanligt när kvinnor bryter sig loss från patriarkatet och utvecklingen går åt rätt håll så sätter män käppar i hjulet, det slår liksom aldrig fel.
 
Att Hakelius hellre ifrågasätter kvinnors upplevelser än att inse att en högre anmälningsfrekvens är en positiv utveckling visar bara på hur samhällspatriarken krampaktigt försöker hålla fast vid sin maktposition. Härmed kan vi också en gång för alla döda myten om att det bara är outbildade och arbetslösa män som aktivt jobbar för att upprätthålla kvinnoförtrycket, uppenbarligen så gör även män som jobbar som skribenter på Expressen det.
 
Ärligt talat Johan Hakelius, skäms du inte?

Mest lästa inläggen

Kränkta män fights back

Tidigare i veckan så skrev jag ett inlägg där jag ifrågasatte varför många ...

Varför i helvete är du inte feminist?

Som feminist blir man ifrågasätt jämt och speciellt när man är så öppen med...

Sluta dalta med rasister

Häromdagen hamnade jag och en bekant i en diskussion angående Sverigedemokr...

Skäms du inte Johan Hakelius?

Jag skrev en text för några dagar sedan om hur less jag är på män som tycke...

Opinionsblogg

Det är dags att alla kränkta män sätter sig ner och håller käften

Efter mitt inlägg om Sveriges riktiga landslag i fotboll, alltså damlandslaget möttes jag av ett hav av kränkta och förbannade män som för att göra en lång historia kort tyckte att jag borde sätta mig ner och hålla käften.
 
Blev jag förvånad? Självklart inte, jag hade ju skrivit en text som handlade om något så provocerande som att kvinnor borde värderas och respekteras på samma sätt som män gör. Och inte nog med det, jag hade mage att dra in fotboll och hävda att kvinnors och mäns lika värde borde gälla även där. 
 
Det här är långt ifrån första gången jag blir attackerad av kränkta män och som vanligt så slås jag av den totala avsaknaden av analys, den nästintill fascinerar mig. Det där med att fundera på varför saker och ting är som de är existerar liksom inte och att gå steget längre och faktiskt ifrågasätta och problematisera är inte bara ointressant utan det ska motarbetas och stoppas till varje pris.
 
Tillexempel så är att jag ifrågasätter och problematiserar damfotbollens låga status så pass provocerande så att dessa män känner att de på fullaste allvar har rätt att skicka meddelanden till mig där de bland mycket annat kallar mig för subba och till och med hotar mig. Frågan är om denna enorma vrede som ligger bakom att de här männen tar sig rätten att bete sig såhär verkligen endast beror på att vi har olika åsikter när det kommer till dam och herrfotboll, jag tvivlar starkt på det.
 
I stället så är jag övertygad om att de provoceras av mig för att jag som tjej tar plats och vägrar acceptera rådande könsmaktsstrukturer, strukturer där män står överst och sitter på makten. När deras position högst upp på toppen ifrågasätts och hotas så blir de förbannade och vill med alla medel krossa det hotet, svårare än så är det inte. 
 
Min text om damfotboll är bara en av väldigt många texter där jag skrivit om hur patriarkatet och kvinnoförtrycket tar sig uttryck i vårt samhälle men responsen jag får från kränkta män är alltid densamma.
 
Förutom att jag blir både hatad och hotad och kallad för hemska saker så får jag också alltid veta att jag bara inbillar mig, orättvisorna jag skriver om existerar enligt dessa män oftast inte alls och om de existerar så beror det inte alls på något patriarkat eller på kvinnoförtryck, det är till och med så att patriarkatet och kvinnoförtrycket inte finns överhuvudtaget och varför jobba emot något som inte finns?
 
De här männen förminskar och förlöjligar alltså de strukturella orättvisor som kvinnor måste leva med varje dag, de attackerar och hotar kvinnor som kämpar för att skapa förändring och samma män hävdar sedan att det här med patriarkatet och kvinnoförtrycket bara är något som kvinnor fantiserat ihop.
 
Tycker att det här talar sitt tydliga språk och det är rätt uppenbart att det inte är jag som ska sätta mig ner och hålla käften, det är dags att alla kränkta män gör det. 

Mest omtyckta inläggen

Det är dags att alla kränkta män sätter sig ner och håller käften

Efter mitt inlägg om Sveriges riktiga landslag i fotboll, alltså damlandsla...

Tack!!

För två dagar sedan publicerade jag mitt första opinionsinlägg på den här b...

Pride ♥

Pål <3

Känner att jag inte behöver säga något om denna kommentar, den talar liksom...

Opinionsblogg

Tack!!

För två dagar sedan publicerade jag mitt första opinionsinlägg på den här bloggen och jag tror inte att någon hade förväntat sig att det skulle gå så bra som det gjorde, över 70,000 personer läste min text vilket är helt jävla fantastiskt. Känslan av att det jag skriver uppskattas och sprids så pass mycket är häftig och ofattbar, det går liksom inte riktigt att greppa att över 70.000 individer läste MIN text. En självförtroendeboost utan dess like såklart men det häftigaste av allt är ändå den plattform det ger mig. När 70.000 människor läser det jag skriver så ger det mig möjlighet att skapa skillnad, på riktigt. Och det finns ingenting som gör mig så taggad som känslan av att kunna förändra. Nu kör vi!
 
 

Mest kommenterade inläggen

Sveriges riktiga fotbollslandslag.

I tisdagskväll bevittnade jag den utan konkurrens mest spännande fotbollsma...

En jobbig jävla feminisfitta.

Det här är fan på tiden, att jag börjar blogga alltså. Det är på tiden att ...